Om våld mot kvinnor i nära relationer

Skriv ut

Våld mot kvinnor i nära relationer är ett stort samhällsproblem. År 2012 anmäldes 28 400 fall av misshandel mot kvinnor över 18 år (BRÅ´s siffror för antalet anmälningar 2012) och sexualbrotten mot kvinnor ökar alltjämt. Dock är mörkertalen stora då benägenheten att anmäla inte är stor, detta p.g.a. rädsla för ytterligare hot och våld. Våld mot kvinnor sker till stor del i hemmet och utövas av en partner som kvinnan har eller har haft en nära relation till eller av en annan närstående. Det är även vanligt att kvinnor utsätts för våld och hot av en bekant som inte är närstående, t.ex. en arbetskollega, lärare eller patient.

När kvinnan har en nära relation till våldsutövaren antar våldet djupare dimensioner. Detta är också en orsak till att det kan vara svårt att lämna en våldsam relation.

Våld mot kvinnor förekommer inom alla yrkesgrupper och samhällsklasser och är ett av de största hoten mot kvinnors liv och hälsa. Misshandel och sexuellt våld förekommer i heterosexuella relationer såväl som i homo- och bisexuella relationer. Drygt 80 % av dem som anmäls för misshandel mot kvinnor är män.

Finns det barn i familjen är de också brottsoffer, de upplever våldet i lika stor utsträckning som de vuxna parterna. Barnen ser våldet, hör våldet, känner mammans rädsla och ser den materiella förstörelsen och ibland blir de själva också fysiskt utsatta för våldet.

Våldet kan delas upp i;

  • Fysiskt våld – ex: slag, sparkar, örfilar, att dra i håret
  • Psykiskt våld – ex: kontroll, svartsjuka, hot om våld
  • Verbalt våld – ex: hot, kränkningar
  • Sexuellt våld – ex: våldtäkt, sexuella kränkningar
  • Ekonomiskt våld – ex: kontroll över dina pengar, tar lån/abonnemang i ditt namn
  • Materiellt våld – ex: förstörelse av tillhörigheter som betyder något för dig
  • Våld mot djur - ex. slag, sparkar eller att vägra ge mat till husdjur

Normaliseringsprocessen

Våldets normalisering brukar beskrivas som en process där den våldsamma partnerns makt och kontroll gradvis växer fram tills detta våld blir en normal del av vardagen. I relationens början är partnern ofta mycket kärleksfull och uppvaktande och charmerande. Efter en tid börjar dock partnerns omsorg och uppvaktning av kvinnan gradvis övergå till kontroll av henne. Vanligt är att partnern är mycket svartsjuk på vänner och familj som tar kvinnans uppmärksamhet och tid, detta leder till att kvinnan ofta blir mer och mer isolerad från sitt sociala liv och slutar att umgås med vänner och familj för att undvika partnerns vrede. Det händer ofta att partnern kritiserar kvinnan och det hon gör, detta kan gälla allt från vilka kläder hon tar på sig till hur hon kör bil etc.

Dessa konstanta kränkningar bidrar i sin tur till en psykisk nedbrytning och kvinnans självförtroende och livslust reduceras och utplånas till slut. Det är vanligt att det första slaget kommer i detta skede. Övergreppen normaliseras successivt genom upprepat våld (både fysiskt och/eller psykiskt) och isolering från omvärlden. Ofta utövar partnern våldet i en slags växelverkan med ömhet och ångerfullhet och värme. Efter en misshandel kan partnern vara mycket ångerfull och lova att det aldrig ska hända igen, denne växelverkan mellan våld och värme gör det mycket svårt för kvinnan att veta vad hon kan lita på. Dessa olika faktorer i kombination med den nära relationen mellan kvinnan och förövaren bidrar till att kvinnan successivt flyttar sina gränser för vad som är acceptabelt i ett förhållande. När kvinnan väljer att berätta om övergreppen har de ofta pågått under en lång tid.